Lidande i Prinsens Minne..

Starten gick och tempot var bra högt redan ifrån starten Japhet Kipkorir och Lars Johansson försvann i horisonten medan Janne holmen, Fernando Dinis och jag låg tillsammans och höll ett högt tempo. Vid 7 km så fick Janne en lucka som varken jag eller Fernando lyckades ta. Hamnade i ett ingenmansland då jag hade ökat lite till och sprang nu ensam mellan Janne och Fernando. Det var någonstans här som jag kände att detta kommer inte att gå bra. Benen var inte så pigga som jag hoppats på. Milen passerades på 33 minuter och sen vid 13-14 kom Fernando ifatt mig och jag hade såklart inget att svara med eller ens för den delen hänga på. Nu var det bara att försöka överleva och ta sig i mål. Hela tiden försökte jag tänka positiva tankar men ni som har fått eller kommit till väggen vet hur svårt det kan vara. Inte ens tanken på god mat och dryck senare på kvällen gjorde någon nytta. Vid 19km kom Henrik Olsson ifatt mig och som innan var det inte tal på att ens hänga på. I mål var jag på 1.15 vilket såklart  är en besvikelse men det är ju inte så mycket att göra när benen inte vill. Man får se det som ett bra träningspass inför nästa helg i Stockholm och STT i Hellas..

Folk brydde sig inte om att titta på killen som är nära döden..